.

Mörkt igen. Gick och la mig innan för jag fck huvudvärk. När man vaknar sen och det är mörkt är det ganska svårt att bli pigg igen. Det är lika svårt att komma igång att plugga där man slutade. Blö, snart kommer nog värsta pluggperioden komma igen med allt skit som ska in i slutet av månaden och i december. Jag har verligen försökt att sätta igång just för att det inte ska behöva bli kaos, har gått sådär. Kunde gått mycket bättre och kunde gått mycket sämre. Galet, det kommer vara mina typ sista inlämningar och mina sista tentor. Om man inte räknar till C-uppsatsen och praktikrapporten som ska in nästa termin. Undra om jag kommer att plugga något mer sen?

 

Jag hoppas på att jag hittar mitt drömjobb med detsammma, tvivlar på det. Tvivlar på om jag någonsin kommer att kunna hitta det faktiskt. Blandade arbetstider - inte gå upp astidigt varje dag och inte arbeta aslänge varje dag. Ett jobb där man hade arbetstider som var typ 9.00-15.00 låter ganska lagom. Ett jobb där det är hyfsat lätt att ta ledigt, ett jobb som har varierande uppgifter. Om vi blandar lite inredning, med design, foto, lite natur och lite mässor och sånt så låter det förträffligt!  Ett jobb där man kanske får resa någonstans någon gång då och då. Och trevlig arbetskamrater!! Helst ska det vara hyfsat bra betalt också. Jag känner ju tvivlet ganska starkt om att jag kommer att hitta ett sånt arbete, får kanske nöja mig med vissa delar. Men jag spyr på tanken att gå upp för tidigt varje morgon, jag spyr på tanken att komma hem för sent och jag spyr på tanken att hela livet ska vara jävla massa timmar på jobbet.

 

Tänk den dagen man förhoppningsvis har familj och barn. Tänk att de flesta standararbetstider kanske är att man slutar fem om dagen. Då ska du efter en lång arbetsdag hämta ungar, ta hem ungar, laga mat, köra ungar än hit och än dit och sen ska du natta ungar och sen kanske du kan göra vad du vill någon timme innan det är läggdags och sen är det dags för samma visa nästa dag. Låter förbannat tråkit. Vilket det kanske förhoppningvis i och för sig inte är när man väl har det livet, men just nu låter det inte jättelockande. Kommer ihåg en dag i sommras när jag jobbat en massa timmar och var galet trött. Jag kom hem, la mig i soffan, blev hungrig, gick och köpte en falafel, återvände till soffan och låg där tills jag skulle gå och lägga mig. Kommer ihåg då att det slog mig att jag aldrig hade kunnat göra så om det hade varit att jag hade någon att ta hand om. 

 

Sandra och hennes kompis planerar en långresa i början av nästa år. Om jag känner mig avis? ja! Tänk om man hade kunnat stoppa tiden för sig själv och de man ville resa med och bara dra några månader. Hade varit fantastiskt med de där reselivet och allt vad det innebär ett tag. Det och sol!

 

Torsdag imorgon, kändes galet avlägset i måndags att det skulle bli torsdag denna veckan. I måndags kändes det som att denna veckan skulle bli jättelång. Men det är en trevlig vecka, imorgon kvällsdate med Emelie, fredag mys med Robin, lördag födelsedagsmiddag hos Sara och på söndag ska det nog också kunna hända något trevligt. Där i mellan blir det dock mindre trevligt med plugg. 

 

 

 

Känns som att jag framöver lite halvt kommer ångra mina uttalande om att "det regnar nästan aldrig längre"..för regnar gör det visst!

 

...och längre sover jag om mornarna. Har konstaterat hundra gånger om att mitt sovrum verkligen borde ligga på andra hållet i lägenheten. Är det inte ungjävlarna på dagiset utanför som låter, så är det fiskmåsarna som skriker på den sida om sommaren. Och är ungjävlarna för en gångsskull tysta på morgonen och det inte är sommar och inga fiskmåasar så är det några maskiner av något slag som väsnas som bare den. Eller att de tömmer sorteringen av glas. Nä, sovrummet och vardagsrummet borde verkligen byta plats på någon vänster. 

 

Förra veckan var min plan att börja träna. Det gick sådär...det gick skit. Denna veckan är det andra bullar. Två dagar av veckan har gått och två gånger har jag tränat! Yey! Om det har att göra med att jag använde mig av lite psykologiska grejer som jag lärt mig på "Psykologisk marknadsföring", att jag har mindre planer denna veckan än förra eller om de var för att Sandra med tränade de två gångerna de vet jag inte. Jag vill ju gärna tro det första för att det låter bra och för att de då känns som att jag lärt mig något på kursen.. och om man tänker på att jag sen i september mer eller mindre seriöst tänkt tanken att nu får de fan vara dags igen så har det faktiskt inte skett fören denna veckan... 

 

Nu är det bara till att invänta träningsvärken...

 

 

 

 

Grått värre, min plan var att börja träna denna veckan. Det gick sådär. Nästa vecka..! Vi har så galet tråkiga uppgifter i skolan i den ena kursen, är nog den tråkigaste kursen under hela utbildningen. Igår skulle vi fixa grejer inför partajet imorgon, gick bra förutom att affärerna stängde tidigare än vad vi trodde, att Robins framdäck på bilen helt plötsligt började läcka massa luft så att vi fick åka och byta bil och att vi glömde köpa en del. Igår trampade jag i en hundskit precis innan jag skulle gå på tåget, lagom kul. Kan inte förså att detta är min sista riktiga skoltermin och att det sen bara är en termin med praktik och uppsats kvar. Undra vad fasiken jag gör om ett år. Svårt att plugga när det är roligare att fixa och baka.

Tre år sedan mörker och extremt gnag inne i hjärtat.

Ett år sen det kändes som att den fasta punkten försvann, när det kändes som att någon dog och splittrades i tusen delar.

 

Undra om det i framtiden kommer att vara något speciellt med oktober och november,
undra om det är de månaderna jobbiga saker kommer att hända..

 

Tre år sedan jag inte visste riktigt hur jag skulle genomlida hösten och vintern 

Ett år sen jag skulle blivit lycklig om jag kunde se in i framtiden några månader

 

Konstigt det där. Hur tiden bara går och man på något sätt tvingas med oavsett hur man mår. Hur man vissa stunder i livet vill att tiden ska gå så att man kommer bort från det dåliga och är tillbaka i det bra igen, att tro att om tiden bara får gå lite kommer allt att bli bra. Eller hur man i vissa stunder bara vill att tiden ska stanna för att det är bra här och nu och man inte har en aning om hur framtiden ser ut. Hur man mer än gärna skulle vilja tro på för evigt men samtidigt vet att saker händer och människor förändras, man kan inte lova att inget ska hända eller att man inte ska förändras. 

 

Hur man med facit i handen sitter och känner att man klarade det eller att det löste sig. Hur man inser att det väntar så många mer jobbiga saker i livet på en. Saker som kommer få en att må piss men som något år senare kanske kommer vara förbi och du är ute på andra sidan. Saker som du kanske aldrig kommer att komma över, saker som kommer att följa en med sorg tills man dör. Jag hoppas att jag kommer slippa det sista.

 

Saker som en gång var självklara men som på någon sekund inte är det längre. När allt någon gång är planerat men sen rasar.

 

Nu

Plötsligt känns det inte alls lika mysigt med höst. Känns som jag fick höstångest över en dag. Jävla mörker, så fort det blir mörkt känner jag ingen motivation till att göra ett skit. De senaste dagarna har jag typ legat i soffan från att det har blivit mörkt till att jag ska gå och lägga mig känns det som. Jag vill göra saker och finns det någon att göra det med gör jag det gärna, men om jag är själv hemma blir jag lixom fast där i soffan bland kuddar och filtar. Med tanke på att det blir mörkt klockan fem nu blir det ganska många timmar med att inte göra något meningsfullt alls. Blörk

 

I fredags blev det i alla fall bio, Captain Phillips och en herrans massa popcorn. Igår blev det en tur i stan med Emelie, kik på kyrkogården med Robin och skräckfilmstittande. Idag söndag, kändes som jag typ sprang in i en vägg när jag vaknade och blev butter direkt. Känns som en riktig skitdag. 

 

Får se hur skit den blir eller om den vänds. Är nog verkligen dags att börja träna snart, tror mitt lilla psyke behöver det i vinter. För att inte tala om hur min trötthet nog skulle behöva det. 

 

Bajs!

Den där ribban som man kanske inte satt lika högt som andra.
När man sitter med tre andra personer som pratar om sina gymnasiebetyg och sitt högskolepoäng och de inte är riktigt nöjda för att de inte riktigt har det högsta man kan ha. När man sitter där med sina fjuttiga betyg och sitt kassa högskolepoäng och känner att man inte har så mycket att tillägga i just den diskussionen. När man tycker de är gött med slappa seminarier medan andra tycker att det krävs för lite av oss på dem. När man träffar 20-21 åringar som är så jävla seriösa och verkar veta exakt vad de vill och det känns som att man är yngre än dem. När man älskar att glassa omkring när det inte är några föreläsningar medan någon annan blir för rastlös av det. När någon läser mycket mer poäng än vad en termin egentligen är på. När någon engagerar sig som fan i nationer och ditt och datt. När någon säger att de ska ut och springa ikväll och man frågar hur långt dem brukar springa, när man får svaret tillbaka att "det inte är så långt, jag sprang längre förr, nu blir det bara typ 12-13 kilometer". Då känner man sig inte så nöjd längre med sina kilometer som man lyckas få ihop. 

 

 Det är lite då som man för en stund undrar om man satt ribban lite för lågt i sitt liv. Men i nästa sekund tänker jag att jag inte hade trivts med att plugga sådär mycket, jag strävar förmodligen inte efter samma jobb som dem. Jag vill mest bara ha ett jobb där jag inte har ångest över att gå till dit, där jag trivs med dem som arbetar, där jag inte tjänar för dåligt och där det är variation på vad jag gör. Då är jag nöjd tror jag faktiskt. Jag må ha kassa betyg och ett kasst högskoleprov, men jag kom i alla fall in på min utbildning på något konstigt sätt. Jag skulle dessutom aldrig byta ut resorna mot att börja plugga tidigare. 

 

Då kan jag nog mest bli avis på själva biten att folk verkligen vet vad de vill med sina liv.
Sen hade de ju varit trevligt om man kunde springa 13 kilometer bara sådär också!

Idag skulle jag varit bakis, men det är jag inte. Igår var min och Emelies tanke att vi skulle ut, men så blev det inte. Äckelkvinneveckan förstör mitt huvud med huvudvärk som inte går över. Det brukar komma på lördagen, så när den kom i torsdagskväll och i fredags var jag nästan lite välkomnande mot den för att jag tänkte att jag minsann inte skulle ha huvudvärk på lördagen då. Men icke, lördagdag var hyfsat smärtfri men fram emot kvällen kom den självklart. Och alkohol blir den inte direkt gladare av. Så ingen utgång inte. Men vi fick i oss ost och annat gott iaf. Vi får helt enkelt spara oss till om två veckor då det står halloweenfest på schemat. 

 

Annars då? Jo igår samtidigt som huvudvärken kom dessutom snoret också. Så här sitter jag och förbannar mig själv att jag inte har ett nässpray hemma. 

 

Idag är jag sugen på en tur till skogen eller en liten strosdag i stan med fika och titta på halloweenmojs. 

Insåg precis att om typ mindre än åttio år kommer de flesta man känner nu att vara döda. Galet knepig och otrevlig tanke. Speciellt om man som jag bara tror att allt är tomt. mörkt. borta när man dör. Tänk vilken trevlig chock jag kommer få en dag om jag hamnar på ett fluffigt moln med saknat och fint folk runt mig...

 

Ett tag tänkte jag att det som folk trodde, det var det som hände. Folk som trodde på tomt. mörkt. borta blev tomt. mörkt. borta, folk som tror på himlen hamnar i himlen, folk som tror att man återföds återföds och människor som tror att man blir ett djur blir ett djur osv. Om det skulle vara så har jag verkligen dragit en nitlott med att inte tro på något. I och för sig skulle jag kanske inte veta att jag dragit en nitlott eftersom jag då bara skulle vara absolut ingenting. Jag skulle ju dock inte direkt kunna välja vad jag skulle vilja tro på. Förstår inte hur vissa människor kan tro stenhårt medan andra inte tror alls. Vad har de i kroppen som jag inte har, eller vad har jag i kroppen som de inte har?

 

En sak är ju säkert, det vore ju förbaskat mycket trevligare att ha en himmel eller liknande att tro på. Känns ju meningslöst att leva om man sen bara ska försvinna och vara totalt borta. Kanske därför man ska ta tillvara på livet för sen är det bara helt slut i rutan. Man ska inte tänka så mycket på sånt här känner jag, man blir knäpp. Men man kan ju ialla fall alltid hoppas på en fluffig sommaräng med fina blommor, skön musik och glatt lyckligt folk.

Det är en sån vecka denna veckan. En sån vecka som jag älskar att plugga. Det innebär få lektioner och inget jätteseriöst att plugga. Veckan bjuder på åtta schemalagda timmar, av dem går jag på sex timmar. Och jag pluggar nästan inget alls. Det innebär att jag får tid till en massa annat skoj.

Middag och fika hemma hos mormor, följt av mormorshopping på Emporia. Mysig filmkväll med jävligt mycket mindre mysig film. Lyssna en herrans massa på Maggio. Varma mackor. Morgonpromenix i solen. Lunch hemma hos farmor och montering av soffa i Tygan. Imorgon bryter jag chillandet lite med att jobba, dock bara i sex och en halv timme så det kan nog allt gå fint det. Sen tänker jag hålla fredag och mysa rundor och på lördag är planen att klackarna ska slås i taket, eller något. 

 

(Det som just nu väljs att ignoreras: Plugget där emellan och förmodligen kommande huvudvärk av vin)

De där dagarna när man nästan vill sluta känna

Dagar när känslorna är än här och än där

Dagar när känslor tar för mycket energi

Dagar som man bara vill stänga av

Om man har en sån dag och går framför en tjej och en kille och tjuvlyssnar på deras prat, om en av dem säger "Jag gillar att ha känslor. Även om känslor är som känslor är". Då undrar man lite halvt om man ska skratta eller gråta, men man bestämmer sig för att skratta och nog faktiskt hålla med, i alla fall för en stund. 

Igårmorse var det ett helvete att gå upp när det var dags att jobba. Fy. Låg dessutom kvar i sängen för länge så fick cykla som en tok till jobb. Idag blev det någon timme extra, men fick ändå gå upp tidigt och lämna nyklar till folk som skulle in i lägenheten någon gång under dagen för att fixa elementen. Min förhoppning var att jag skulle gå upp, gå ner och lämna nyklarna, få beskedet att min lgenhet inte var först ut och sen gå upp och lägga mig igen. Men icke. Gick upp, gick ner och lämna nycklarna, fick beskedet att min lägenhet var först ut, spraang upp för trapporna, lyckades få upp en yrvaken Robin och en minut senare klampade de in tre män i lägenheten. 

 

Annars idag då? Min plan var att klippa mig, luncha snabbt med Sandra och sen börja plugga på allvar. Men icke där heller. Frissan, lunch med Sandra och sen följde en tur på stan med inköp av skor. Mitt plugg startade på tok för sent. Men det löser väll sig tills på fredag ändå antar jag. 

 

Det är fan vad det kan gå pengar alltså.

Fixat: Nya träningsskor, ett par skor, klippning, 

Inte fixat: Träningskort, busskort, vinterjacka, fler skor, smink. Ljusförådet som börjar sina. Sen hoppas jag ju på en resa med..

 

Jisses onsdag imorgon redan, oktober om sju dagar, julafton om exakt tre månader, vår om typ sju månader.

Galet.

Igår var en skitlång dag. Det blir lite så när man ses på möllan halv fyra, dricker i fyra timmar, och sen kommer hem halvfull med en känsla av att klockan är tolv istället för den riktiga tiden som är halv åtta. Idag är en ganska lång dag med känner jag. Frukost i stan imorse, sov någon timme för att bli av med huvudvärk, kolla lite tv, putsade ett fönster, lagade mat, studade. Känns underligt att studa en lördagskväll. Men folk är verkligen upptagna denna helgen verkar det som. Sandra och Robin är till och med på samma kräftskiva ikväll och här sitter jag ensam haha.

 

Vissa helger vet jag att jag skulle fått halvt ångest, men denna helgen har det varit skönt att lulla omkring utan några storslagna planer faktiskt. Tror de hade varit annorlunda om jag fortfarande jobbade, men nu har jag kommit in i ett ganska behagligt lunk med lagom mycker att göra. Verkar ha större behov av att göra saker när jag jobbar av någon anledning. Har dessutom kollat på resor. Igår på Möllan satt vi och pratade om allas långresor och det där rese-behovet som jag för det mesta känner att jag stillat ganska bra började puttra igen. En resa på flera månader lär bli svår. Men två veckor i vinter borde ju gå att få till kan man ju tycka.. 

 

Något annat jag gjort, gråtit.

För någon dag sen satt jag och grät vid köksbordet när jag läste att Kristian Gidlund gått bort. Jag var egentligen inte jätte "insatt" i honom. När jag lyssnade på hans Sommarprat för någon månad sen insåg jag att det var hans blogg jag någon gång råkat komma in på. Hans sommarprat var fantastiskt och berörde verkligen, men hans blogg fastnade jag aldrig riktigt för. Antingen för att det var jobbigt att gå in och läsa någons texter som man vet snart inte kommer finnas kvar eller för att hans inlägg var så himla mycket text. Djupa texter som man inte bara kunde skumma genom. Men där satt jag i alla fall vid köksbordet och såg på Aftonbladet att han gått bort, jag sa något högt för mig själv, grät, gick in på hans blogg, läste några av hans sista inlägg, läste inlägget från hans familj och grät ännu mer. Ikväll grät jag en timme medan jag läste "berättelsen" från en som var med i tsunamin och förlorade sin lillasyster. Hemskt. Och det är nästan alltid samma sak, jag får dåligt samvete för att jag kan släppa det och gå vidare. För att jag ena sekunden kan sitta och gråta för att någon minut senare gå ut genom dörren och fortsätta att leva som vanligt medan någon annan inte kan det. För att andras liv är upp och ner. För att andras problem är mycket större än mina och för att jag inte inser det på riktigt fören jag sätter dem i perspektiv med andras problem som verkligen är stora. För att mina problem kommer att fortsätta kännas "stora" fram tills den dagen då jag kanske tyvärr verkligen är med om ett stort. För att jag vill inse detta och inte gå och oroa mig för saker som inte är ens i närheten av många andra saker man kanske kan komma att behöva oroa sig för. 

 

 

Skolan har börjat, bladen börjar ändra färg och de börjar ligga på marken istället för att sitta på träden. Känns okey med höst faktiskt, så länge vi slipper blåst och en massa regn. Är så jävla trött på blåsten i Malmö. Värst var det i våras, då blev jag arg varje gång jag cykla och det blåste satan. Mest irriterande då var att Emelie var i Umeå och berättade hur jävla lite det blåste där jämfört i Malmö. 

 

Annars känns det för tillfället jävligt gött att plugga igen. Det blev som jag ville med kurserna vilket dels resulterade i att det inte är lektioner varje dag men även att den ena kursen som jag läser nu faktiskt känns intressant och hyfsat rolig. Hur ofta händer det? Och gud vad jag ääääälskar att inte gå varje dag eller så långa dagar och kunna göra vad fan jag vill. Sen är det en annan femma att man nästan ständigt känner att man har något som man borde göra..men vad härlit det där andra är. Idag vaknade jag lite innan klockan ringde, låg och drog mig ett tag, gjorde mig i ordning, käka frukost och drack te framför tv:n, cykla till skolan för att ha föreläsning i två timmar och sen cykla jag hem igen. Sålde gamla tråkiga skolböcker dessutom för att sen åka och hämta nybeställda roligare böcker. Nu tvättning!