.

Insåg precis att om typ mindre än åttio år kommer de flesta man känner nu att vara döda. Galet knepig och otrevlig tanke. Speciellt om man som jag bara tror att allt är tomt. mörkt. borta när man dör. Tänk vilken trevlig chock jag kommer få en dag om jag hamnar på ett fluffigt moln med saknat och fint folk runt mig...

Ett tag tänkte jag att det som folk trodde, det var det som hände. Folk som trodde på tomt. mörkt. borta blev tomt. mörkt. borta, folk som tror på himlen hamnar i himlen, folk som tror att man återföds återföds och människor som tror att man blir ett djur blir ett djur osv. Om det skulle vara så har jag verkligen dragit en nitlott med att inte tro på något. I och för sig skulle jag kanske inte veta att jag dragit en nitlott eftersom jag då bara skulle vara absolut ingenting. Jag skulle ju dock inte direkt kunna välja vad jag skulle vilja tro på. Förstår inte hur vissa människor kan tro stenhårt medan andra inte tror alls. Vad har de i kroppen som jag inte har, eller vad har jag i kroppen som de inte har?

En sak är ju säkert, det vore ju förbaskat mycket trevligare att ha en himmel eller liknande att tro på. Känns ju meningslöst att leva om man sen bara ska försvinna och vara totalt borta. Kanske därför man ska ta tillvara på livet för sen är det bara helt slut i rutan. Man ska inte tänka så mycket på sånt här känner jag, man blir knäpp. Men man kan ju ialla fall alltid hoppas på en fluffig sommaräng med fina blommor, skön musik och glatt lyckligt folk.