.

Mest ohändelserika veckan på år och dar känns det som. I måndags när klockan ringde ville jag bara strejka och inte alls gå till praktiken. Vilket jag heller inte gjorde. Mitt snorfyllda huvud och tankar om att det ändå inte var några pengar inblandade och att de inte är beroende av mig gjorde att jag inte fick allt för mycket ågren. Jag sov vidare och nästa gång jag vaknade kändes det som att jag lika bra kunde ha gått dit. Men mitt snor mådde kanske bra av att stanna oavsett. Putsade fönstrena för att känna att jag gjorde något vettigt. Satt för första gången ute på balkongen och njöt av solen dessutom. Tisdag och onsdag praktik. På kvällarna soffan, musik och Revenge. Torsdag, fredag, lördag och söndag = helg. Igår och idag vet jag inte riktigt vad jag gjort, städat typ och chillat. Jag gillar det samtidigt som jag inte gillar det. På något sätt känns det som att jag slösar min tid. Samtidigt vet jag att jag kommer se tillbaka på slappa dagar som dessa och lite halvt längta tillbaka när examensarbete och jobb sätter fart. Nä jag får nog bestämma mig för att jag faktiskt gillar det! Vissa paranteser på vad jag gillar mindre med det kan dock få lov att förekomma tycker jag. Har hört att det ska vara nyttigt att ha tråkit ibland..är sånna dagar som man till och med tar och städar sin strump och troslåda. 

 

Har suttit och stirrat på huset här brevid nu ett tag. Är ett par som har bäddat jättelänge. Är så sjukt att det i varje lägenhet pågår en egen värld. Och att det bara centimeter från mig själv på andra sidan väggen pågår en annan värld än den jag själv lever i. Det sjuka är att jag inte har en aning om vem som lever på andra sidan väggen, så nära men ändå så långt borta. Tänk så galet många olika världar det finns. Man tycker att ens egen värld är så himla viktig, såklart. Men den försvinner ju sjukt mycket i mängden bland alla andra världar, helt betydelselös för de flesta.

 

 

Ja alltså orginalet är ju bra. Men det här är också bra!

Var en himla bra dag på praktiken. Det jag gjorde var roligt och jag fick en gosedjursälg som sitter där på mitt skrivbord. Kände mig ganska sprudlande och glad på bussen hem. Bussar är ett sånt ställe där man kan känna en himla massa. Antingen sitter man där med kramp i halsen, med sorgliga eller jobbiga tankar och ögon som man gör allt med för att de inte ska tåras. Och om dem rinner över ändå så hoppas man att det inte speglas i rutan så att den som sitter bakom en ser. Eller så sitter man där, men härlig musik i öronen och känner det där sprudlandet och känner lite som att man skulle kunna klara lite vad som. Idag kändes det bra på vägen hem. Lagade till och med mat, tittade på Revenge, provade kläder och hade en rolig sms-konversation. Sen helt plötsligt från nästan ingenstans är det som att luften börjar pysa ut. Allt som innan kändes ganska enkelt känns nu inte lika enkelt längre. Samtidigt känns de enkelt fast att det känns svårt. Don´t get it! Just nu vill jag antingen att det ska bli morgon så att jag kan  sitta och ha 9 timmar framför mig med något att göra, att sitta med en hörlur i ena örat och lyssna på musik och samtidigt lyssna på vad de andra pratar om och samtidigt sitta där och pilla med bilder. Eller så vill jag bli full eller så vill jag träna tills jag blir nästan för trött. Måla och lyssna på för hög musik skulle jag också kunna tänka mig.

På torsdag har det redan gått två veckor sen Sandra åkte. Om man tänker som jag, att en månad är fyra veckor, även om det inte är så. Så har dem då varit borta en sjättedel av tiden. Helt plötsligt kommer hon att sitta här brevid igen och helt plötsligt kommer det att vara vår och sommar igen. Konstigt nog så känns det (än så länge) inte så mycket att hon är borta, en massa sms och en massa ljudinspelningar gör sitt haha ♥. Efter denna veckan har jag dessutom gjort en fjärdedel av praktikens minimun. Märkligt. De dagar jag har praktik kommer jag hem vid sex på kvällen typ. Tänk när man kanske ska göra det vaaarje dag, vaaarje vecka och vaaarje år. Känns ju helt jävla hopplöst. Nu när jag inte är där hela veckor och när jag ändå inte har något annat jättevettigt att göra känns det okey och faktiskt nästan skönt, men sen en vacker dag..då känns de inte lika lockande. Man kan ju bara hoppas att man lyckas ordna ett jobb till sig själv som man trivs med. Som man inte blir hjärndöd av, som inte är samma dag ut och dag in och som man tycker om hyfsat mycket att gå till. 

 

Dagens minus: Sängen var jävligt svår att gå upp ur imorse. Jag orkade inte springa till bussen och fick stå och vänta på nästa. Photoshop jävlades som fan med mig. Dagens plus: Mina tulpaner har inte vissnat än. Vi var på ett möte idag där de bjöd på lunch samtidigt. Att frysa och ta en varm dusch och lyssna på bra musik. Igår satt jag säkert en timme med min projektplan utan att komma någonstans. Idag satt jag max fem minuter innan jag kom någonstans, mycket trevligare. Det som är grejen kanske. Att lämna, gå vidare och sen komma tillbaka...

Idag känns som en ganska bra dag faktiskt.