.

Tre år sedan mörker och extremt gnag inne i hjärtat.

Ett år sen det kändes som att den fasta punkten försvann, när det kändes som att någon dog och splittrades i tusen delar.

 

Undra om det i framtiden kommer att vara något speciellt med oktober och november,
undra om det är de månaderna jobbiga saker kommer att hända..

 

Tre år sedan jag inte visste riktigt hur jag skulle genomlida hösten och vintern 

Ett år sen jag skulle blivit lycklig om jag kunde se in i framtiden några månader

 

Konstigt det där. Hur tiden bara går och man på något sätt tvingas med oavsett hur man mår. Hur man vissa stunder i livet vill att tiden ska gå så att man kommer bort från det dåliga och är tillbaka i det bra igen, att tro att om tiden bara får gå lite kommer allt att bli bra. Eller hur man i vissa stunder bara vill att tiden ska stanna för att det är bra här och nu och man inte har en aning om hur framtiden ser ut. Hur man mer än gärna skulle vilja tro på för evigt men samtidigt vet att saker händer och människor förändras, man kan inte lova att inget ska hända eller att man inte ska förändras. 

 

Hur man med facit i handen sitter och känner att man klarade det eller att det löste sig. Hur man inser att det väntar så många mer jobbiga saker i livet på en. Saker som kommer få en att må piss men som något år senare kanske kommer vara förbi och du är ute på andra sidan. Saker som du kanske aldrig kommer att komma över, saker som kommer att följa en med sorg tills man dör. Jag hoppas att jag kommer slippa det sista.

 

Saker som en gång var självklara men som på någon sekund inte är det längre. När allt någon gång är planerat men sen rasar.

 

Nu