.

Igårmorse var det ett helvete att gå upp när det var dags att jobba. Fy. Låg dessutom kvar i sängen för länge så fick cykla som en tok till jobb. Idag blev det någon timme extra, men fick ändå gå upp tidigt och lämna nyklar till folk som skulle in i lägenheten någon gång under dagen för att fixa elementen. Min förhoppning var att jag skulle gå upp, gå ner och lämna nyklarna, få beskedet att min lgenhet inte var först ut och sen gå upp och lägga mig igen. Men icke. Gick upp, gick ner och lämna nycklarna, fick beskedet att min lägenhet var först ut, spraang upp för trapporna, lyckades få upp en yrvaken Robin och en minut senare klampade de in tre män i lägenheten. 

 

Annars idag då? Min plan var att klippa mig, luncha snabbt med Sandra och sen börja plugga på allvar. Men icke där heller. Frissan, lunch med Sandra och sen följde en tur på stan med inköp av skor. Mitt plugg startade på tok för sent. Men det löser väll sig tills på fredag ändå antar jag. 

 

Det är fan vad det kan gå pengar alltså.

Fixat: Nya träningsskor, ett par skor, klippning, 

Inte fixat: Träningskort, busskort, vinterjacka, fler skor, smink. Ljusförådet som börjar sina. Sen hoppas jag ju på en resa med..

 

Jisses onsdag imorgon redan, oktober om sju dagar, julafton om exakt tre månader, vår om typ sju månader.

Galet.

Igår var en skitlång dag. Det blir lite så när man ses på möllan halv fyra, dricker i fyra timmar, och sen kommer hem halvfull med en känsla av att klockan är tolv istället för den riktiga tiden som är halv åtta. Idag är en ganska lång dag med känner jag. Frukost i stan imorse, sov någon timme för att bli av med huvudvärk, kolla lite tv, putsade ett fönster, lagade mat, studade. Känns underligt att studa en lördagskväll. Men folk är verkligen upptagna denna helgen verkar det som. Sandra och Robin är till och med på samma kräftskiva ikväll och här sitter jag ensam haha.

 

Vissa helger vet jag att jag skulle fått halvt ångest, men denna helgen har det varit skönt att lulla omkring utan några storslagna planer faktiskt. Tror de hade varit annorlunda om jag fortfarande jobbade, men nu har jag kommit in i ett ganska behagligt lunk med lagom mycker att göra. Verkar ha större behov av att göra saker när jag jobbar av någon anledning. Har dessutom kollat på resor. Igår på Möllan satt vi och pratade om allas långresor och det där rese-behovet som jag för det mesta känner att jag stillat ganska bra började puttra igen. En resa på flera månader lär bli svår. Men två veckor i vinter borde ju gå att få till kan man ju tycka.. 

 

Något annat jag gjort, gråtit.

För någon dag sen satt jag och grät vid köksbordet när jag läste att Kristian Gidlund gått bort. Jag var egentligen inte jätte "insatt" i honom. När jag lyssnade på hans Sommarprat för någon månad sen insåg jag att det var hans blogg jag någon gång råkat komma in på. Hans sommarprat var fantastiskt och berörde verkligen, men hans blogg fastnade jag aldrig riktigt för. Antingen för att det var jobbigt att gå in och läsa någons texter som man vet snart inte kommer finnas kvar eller för att hans inlägg var så himla mycket text. Djupa texter som man inte bara kunde skumma genom. Men där satt jag i alla fall vid köksbordet och såg på Aftonbladet att han gått bort, jag sa något högt för mig själv, grät, gick in på hans blogg, läste några av hans sista inlägg, läste inlägget från hans familj och grät ännu mer. Ikväll grät jag en timme medan jag läste "berättelsen" från en som var med i tsunamin och förlorade sin lillasyster. Hemskt. Och det är nästan alltid samma sak, jag får dåligt samvete för att jag kan släppa det och gå vidare. För att jag ena sekunden kan sitta och gråta för att någon minut senare gå ut genom dörren och fortsätta att leva som vanligt medan någon annan inte kan det. För att andras liv är upp och ner. För att andras problem är mycket större än mina och för att jag inte inser det på riktigt fören jag sätter dem i perspektiv med andras problem som verkligen är stora. För att mina problem kommer att fortsätta kännas "stora" fram tills den dagen då jag kanske tyvärr verkligen är med om ett stort. För att jag vill inse detta och inte gå och oroa mig för saker som inte är ens i närheten av många andra saker man kanske kan komma att behöva oroa sig för. 

 

 

 

Vet inte hur många gånger jag lyssnat på denna låten om kvällarna,

men aldrig tittat på videon.

Skolan har börjat, bladen börjar ändra färg och de börjar ligga på marken istället för att sitta på träden. Känns okey med höst faktiskt, så länge vi slipper blåst och en massa regn. Är så jävla trött på blåsten i Malmö. Värst var det i våras, då blev jag arg varje gång jag cykla och det blåste satan. Mest irriterande då var att Emelie var i Umeå och berättade hur jävla lite det blåste där jämfört i Malmö. 

 

Annars känns det för tillfället jävligt gött att plugga igen. Det blev som jag ville med kurserna vilket dels resulterade i att det inte är lektioner varje dag men även att den ena kursen som jag läser nu faktiskt känns intressant och hyfsat rolig. Hur ofta händer det? Och gud vad jag ääääälskar att inte gå varje dag eller så långa dagar och kunna göra vad fan jag vill. Sen är det en annan femma att man nästan ständigt känner att man har något som man borde göra..men vad härlit det där andra är. Idag vaknade jag lite innan klockan ringde, låg och drog mig ett tag, gjorde mig i ordning, käka frukost och drack te framför tv:n, cykla till skolan för att ha föreläsning i två timmar och sen cykla jag hem igen. Sålde gamla tråkiga skolböcker dessutom för att sen åka och hämta nybeställda roligare böcker. Nu tvättning!