.

Den där ribban som man kanske inte satt lika högt som andra.
När man sitter med tre andra personer som pratar om sina gymnasiebetyg och sitt högskolepoäng och de inte är riktigt nöjda för att de inte riktigt har det högsta man kan ha. När man sitter där med sina fjuttiga betyg och sitt kassa högskolepoäng och känner att man inte har så mycket att tillägga i just den diskussionen. När man tycker de är gött med slappa seminarier medan andra tycker att det krävs för lite av oss på dem. När man träffar 20-21 åringar som är så jävla seriösa och verkar veta exakt vad de vill och det känns som att man är yngre än dem. När man älskar att glassa omkring när det inte är några föreläsningar medan någon annan blir för rastlös av det. När någon läser mycket mer poäng än vad en termin egentligen är på. När någon engagerar sig som fan i nationer och ditt och datt. När någon säger att de ska ut och springa ikväll och man frågar hur långt dem brukar springa, när man får svaret tillbaka att "det inte är så långt, jag sprang längre förr, nu blir det bara typ 12-13 kilometer". Då känner man sig inte så nöjd längre med sina kilometer som man lyckas få ihop. 

 

 Det är lite då som man för en stund undrar om man satt ribban lite för lågt i sitt liv. Men i nästa sekund tänker jag att jag inte hade trivts med att plugga sådär mycket, jag strävar förmodligen inte efter samma jobb som dem. Jag vill mest bara ha ett jobb där jag inte har ångest över att gå till dit, där jag trivs med dem som arbetar, där jag inte tjänar för dåligt och där det är variation på vad jag gör. Då är jag nöjd tror jag faktiskt. Jag må ha kassa betyg och ett kasst högskoleprov, men jag kom i alla fall in på min utbildning på något konstigt sätt. Jag skulle dessutom aldrig byta ut resorna mot att börja plugga tidigare. 

 

Då kan jag nog mest bli avis på själva biten att folk verkligen vet vad de vill med sina liv.
Sen hade de ju varit trevligt om man kunde springa 13 kilometer bara sådär också!

Jag har inte pluggat på mer än en vecka, idag kom ångesten över det ikapp mig lite.

Mensdagar och förkylningsdagar samtidigt är ganska otrevlig, man vet inte vilken huvudvärk som beror på ett snorfullt huvud eller vilken huvudvärk som beror på det röda, vilket i och för sig inte spelar någon roll. Har slunkit ner ganska många värktabletter mellan varven. Fin söndag - promenix i solen hand i hand in till stan, affären vi skulle titta i var stängd (inte så oväntat när vi kom på att det var söndag), fika på uteservering, hur najs är inte det när det nästan är november? Äntligen köpa nässpray och sen promenera vi hem igen för att försöka bli hungriga igen innan det bar av till Tygan för middag med familjen, mormor och farmor. Spontan tripp lite hipp som happ till Ullared. Jag kokar sönder vissa nätter, igår gick det inte ens att sänka värmen på elementen som även dem kokade så det blev till att vakna med svetten rinnande inatt. En stycke lilla jag har tro det eller ej varit på första bortamatchen, en match som var lika med SM-guld. Hade lite halv dödsångest när vi åkte iväg eftersom att aaaalla snacka om den vääärsta stormen. Såg framför mig hur vi skulle köra rakt in i ett träd och dö, men vi klarade oss smärtfritt dit och hem igen. Börjar så smått bli sugen på att julpynta. Trodde inte att de skulle ske i år faktiskt, var så besviken förra året över mitt pynt och längtade bara tills de skulle ner typ. I år ska de bli andra bullar och granen som jag i flera år fantiserat om men som jag förra året sket i ska infinna sig i år. Julgransfoten är inhandlad! Tio dagar kvar till halloweenfest. Nu städa, sen sova!

 

Idag skulle jag varit bakis, men det är jag inte. Igår var min och Emelies tanke att vi skulle ut, men så blev det inte. Äckelkvinneveckan förstör mitt huvud med huvudvärk som inte går över. Det brukar komma på lördagen, så när den kom i torsdagskväll och i fredags var jag nästan lite välkomnande mot den för att jag tänkte att jag minsann inte skulle ha huvudvärk på lördagen då. Men icke, lördagdag var hyfsat smärtfri men fram emot kvällen kom den självklart. Och alkohol blir den inte direkt gladare av. Så ingen utgång inte. Men vi fick i oss ost och annat gott iaf. Vi får helt enkelt spara oss till om två veckor då det står halloweenfest på schemat. 

 

Annars då? Jo igår samtidigt som huvudvärken kom dessutom snoret också. Så här sitter jag och förbannar mig själv att jag inte har ett nässpray hemma. 

 

Idag är jag sugen på en tur till skogen eller en liten strosdag i stan med fika och titta på halloweenmojs. 

Insåg precis att om typ mindre än åttio år kommer de flesta man känner nu att vara döda. Galet knepig och otrevlig tanke. Speciellt om man som jag bara tror att allt är tomt. mörkt. borta när man dör. Tänk vilken trevlig chock jag kommer få en dag om jag hamnar på ett fluffigt moln med saknat och fint folk runt mig...

 

Ett tag tänkte jag att det som folk trodde, det var det som hände. Folk som trodde på tomt. mörkt. borta blev tomt. mörkt. borta, folk som tror på himlen hamnar i himlen, folk som tror att man återföds återföds och människor som tror att man blir ett djur blir ett djur osv. Om det skulle vara så har jag verkligen dragit en nitlott med att inte tro på något. I och för sig skulle jag kanske inte veta att jag dragit en nitlott eftersom jag då bara skulle vara absolut ingenting. Jag skulle ju dock inte direkt kunna välja vad jag skulle vilja tro på. Förstår inte hur vissa människor kan tro stenhårt medan andra inte tror alls. Vad har de i kroppen som jag inte har, eller vad har jag i kroppen som de inte har?

 

En sak är ju säkert, det vore ju förbaskat mycket trevligare att ha en himmel eller liknande att tro på. Känns ju meningslöst att leva om man sen bara ska försvinna och vara totalt borta. Kanske därför man ska ta tillvara på livet för sen är det bara helt slut i rutan. Man ska inte tänka så mycket på sånt här känner jag, man blir knäpp. Men man kan ju ialla fall alltid hoppas på en fluffig sommaräng med fina blommor, skön musik och glatt lyckligt folk.

Det är en sån vecka denna veckan. En sån vecka som jag älskar att plugga. Det innebär få lektioner och inget jätteseriöst att plugga. Veckan bjuder på åtta schemalagda timmar, av dem går jag på sex timmar. Och jag pluggar nästan inget alls. Det innebär att jag får tid till en massa annat skoj.

Middag och fika hemma hos mormor, följt av mormorshopping på Emporia. Mysig filmkväll med jävligt mycket mindre mysig film. Lyssna en herrans massa på Maggio. Varma mackor. Morgonpromenix i solen. Lunch hemma hos farmor och montering av soffa i Tygan. Imorgon bryter jag chillandet lite med att jobba, dock bara i sex och en halv timme så det kan nog allt gå fint det. Sen tänker jag hålla fredag och mysa rundor och på lördag är planen att klackarna ska slås i taket, eller något. 

 

 

Fan vad jag hatar att sitta och lägga en massa tid på plugg när man inte kan koncentrera sig och det därför inte ger ett skit. Och fan vad jag blir irriterad på att det är på engelska, hade det varit på svenska hade det gått så jävla mycket snabbare. Nu tar jag mitt pick och pack och cyklar till Emelie för middag, mys och en sleepover, mycket bättre!

 

(Det som just nu väljs att ignoreras: Plugget där emellan och förmodligen kommande huvudvärk av vin)

De där dagarna när man nästan vill sluta känna

Dagar när känslorna är än här och än där

Dagar när känslor tar för mycket energi

Dagar som man bara vill stänga av

Om man har en sån dag och går framför en tjej och en kille och tjuvlyssnar på deras prat, om en av dem säger "Jag gillar att ha känslor. Även om känslor är som känslor är". Då undrar man lite halvt om man ska skratta eller gråta, men man bestämmer sig för att skratta och nog faktiskt hålla med, i alla fall för en stund.