.

Det var den onsdagen det, det började bra faktiskt. Jag var glad, kände lite power och kände att det gick fram med vårt grupparbete. Sen gick vi på handledning och då gick det utför haha. Jag klarar iiiinte av vår ena lärare. Efter handledningen blev jag butter, irriterad och tyst. När jag tog bussen hem satte sig en man bredvid mig, han satt så att hans jackärm nuddade mig en massa och min irritation bubblade lite till. Haha är nog tur att jag inte umgåtts med någon nära eller kära idag. Tog mig och tränade sen, vanligtvis brukar det infinna sig ett mer eller mindre "glädjerus" under tiden eller efter. Jag tog i för kung och fosterland och uppnådde glädjerus så att jag höll på att börja fnittra. Dock varade det i kanske fem sekunder och sen trodde jag att jag skulle börja böla där jag stod mot väggen och stretchade vaden. Why? Jag skyller på att den där läraren ger mig sjukt dålig energi, eller något..

 

Kom hem, diskade en massa disk, duschade, bredde knäckebröd och satte mig i soffan och kände mig duktig. Pratade med mormor, fällde en tår hit och en dit när jag först kollade på Sveriges Mästerkock och sen på Mia på Grötö. Nu sitter jag och kan inte riktigt bestämma hur saker är. Det är lite allt på samma gång. Glad och ganska nöjd, ledsen för saker som komma skall om veckor/månader som jag inte kan påverka eller på något sätt hinna vänja mig vid, ångest för att jag först inte visste om jag ville men som jag nu har ångest över att jag inte ska hinna. Hej livet!

Sitter i soffan och käkar knäckebröd. Undrar hur mycket knäckebröd jag käkar i månaden, borde vara en hel del. En annan sak som som borde är att jag borde göra mig iordning och ta mig till skolan. Orka? en dålig sak med grupparbete är att man måste anpassa sig till en massa folks tider hela tiden och att man inte kan göra vad man vill när man vill. En positiv sak är att man lite oftare faktiskt tar tag i saker och inte ligger och tittar på tv en hel dag istället. Positivt är också att arbetet inte står still om det är en dag man inte kan..

 

Om fyra månader är det den tjugonde juni, inte alls långt kvar till sommaren med andra ord. Och om typ två månader borde det verkligen vara vår på gång. Underbart. Mindre underbart är att jag om fyra månader kommer att jobba heltid, håller dock tummarna för att jag kommer att få ledigt så som jag har önskat. Får jag det så kommer det nog vara ganska lungt att jobba, i alla fall om man jämför med hur förra sommaren var. 

 

Igår fick jag mig en liten extra tankeställare om hur lätt det är att helt plötsligt försvinna. Det är helt galet hur lätt det är att dö. Hur man går hemifrån med en tanke om att man kommer att komma hem igen om en stund men sen aldrig gör det..

 

Kan inte sluta titta, kan inte sluta lyssna!!

 

 

 

Bara för att de är är värsta kärlekslåten
Bara för att den är lite småporrig
Bara för att hon är sjukt snygg
Bara för att den är bra
Bara för att det är en hjärtig dag idag ♥

 

Det är någon jäkel som borrar som fan i någon lägenhet här. Inte så att de borrar lite snabbt heller utan de har väll borrats i någon timme nu. Yey. Jag vill titta på tv men orkar inte lyssna på det skitet så sitter här med en massa hög musik och försöker ignorera de. Går halvdant. Har ju i alla fall alltid något att skylla på om någon skulle komma och klaga på volymen på musiken. 

 

Robin fyller tjugofem år idag. Han har inte ångest. Han tycker att det känns som en bra ålder. Jag önskar ibland att jag hade en mans hjärna och tankar, verkar ofta fan så mycket enklare. Jag fyller tjugofem om typ två månader och jag har allt lite ångest, borde ignorera den och ockå tänka att tjugofem är en bra ålder. Jag ska tänka det från och med nu. Egentligen är det nog inte själva åldern tjugofem jag har ångest över utan att jag närmar mig trettio och trettiofem. När man tänker på det känns de ju helt jävla ologiskt att ha ångest över att trettio och trettiofem närmar sig. Jag borde ju passa på att inte ha ångest just för att det ändå är en del år kvar tills jag är där. Dessutom kanske jag är asnöjd när jag väl befinner mig där. Det är nog i och för sig där mycket av min ångest ligger. Att jag är rädd att jag inte ska vara nöjd och tillfreds med livet när jag befinner mig där bara för att det känns som att de är en ålder då man ska ha uppnått en jävla massa. Men fan vad onödigt att ha ångest över att jag kanske inte kommer vara nöjd om jag faktiskt är nöjd, då kommer jag ha gått och haft ångest helt i onödan. Och tänk vilket jävla slöseri med tid om jag inte ens har turen att bli så gamal, då är det verkligen ångest i helt i onödan. Tjugofem = en bra ålder och jag kommer aldrig att bli yngre än vad jag är nu. 

 

Va fan, kan de inte borra klart snart.

 

 

 

 

Vi kan ha en av Sveriges klurigaste lärare i den kursen jag läser nu. Han snackar i gåtor, pratar tyst och ger inga direkta svar som man förstår. Jämför man honom med andra lärare som undervisar i design och konst så är han dock ungefär på samma bana, fast plus att han är en miljönisse också. Sen är det klart att man inte märker det på alla, men många design och konstsnubbar är ofta lite åt detta hållet tycker jag allt. Vilket jag i och för sig kan tycka är charmigt också, men sjukligt irriterande när de går ut över uppgifter som man inte förstår hur man ska göra. Känns inte jätteglädjande att skriva en mindre uppsats på sex högskolepoäng på fem dagar. Speciellt inte när det inte finns några normala instruktioner. Men men det är ganska intressant och jag är nog på rätt väg nu i allafall. Näst största problemet har ju varit att komma igång som vanligt. Helgen gick och sen var det bara två dagar till inlämning kvar.Krävdes en middag hos farmor, en övernattning av Sandra, träna imorse, fixa tvätt, diska och städa innan jag kom igång. Yey, produktivt värre...har i alla fall haft trevligt på vägen haha.

 

Ikväll blir det sushi och vin med några från klassen. Man kan ju bara älska att plugga. Även om de suger i tentaperioder, men fan vad najs de är att vara ledig här och där och göra som man vill.