.

Var en himla bra dag på praktiken. Det jag gjorde var roligt och jag fick en gosedjursälg som sitter där på mitt skrivbord. Kände mig ganska sprudlande och glad på bussen hem. Bussar är ett sånt ställe där man kan känna en himla massa. Antingen sitter man där med kramp i halsen, med sorgliga eller jobbiga tankar och ögon som man gör allt med för att de inte ska tåras. Och om dem rinner över ändå så hoppas man att det inte speglas i rutan så att den som sitter bakom en ser. Eller så sitter man där, men härlig musik i öronen och känner det där sprudlandet och känner lite som att man skulle kunna klara lite vad som. Idag kändes det bra på vägen hem. Lagade till och med mat, tittade på Revenge, provade kläder och hade en rolig sms-konversation. Sen helt plötsligt från nästan ingenstans är det som att luften börjar pysa ut. Allt som innan kändes ganska enkelt känns nu inte lika enkelt längre. Samtidigt känns de enkelt fast att det känns svårt. Don´t get it! Just nu vill jag antingen att det ska bli morgon så att jag kan  sitta och ha 9 timmar framför mig med något att göra, att sitta med en hörlur i ena örat och lyssna på musik och samtidigt lyssna på vad de andra pratar om och samtidigt sitta där och pilla med bilder. Eller så vill jag bli full eller så vill jag träna tills jag blir nästan för trött. Måla och lyssna på för hög musik skulle jag också kunna tänka mig.