.

Det är någon jäkel som borrar som fan i någon lägenhet här. Inte så att de borrar lite snabbt heller utan de har väll borrats i någon timme nu. Yey. Jag vill titta på tv men orkar inte lyssna på det skitet så sitter här med en massa hög musik och försöker ignorera de. Går halvdant. Har ju i alla fall alltid något att skylla på om någon skulle komma och klaga på volymen på musiken. 

 

Robin fyller tjugofem år idag. Han har inte ångest. Han tycker att det känns som en bra ålder. Jag önskar ibland att jag hade en mans hjärna och tankar, verkar ofta fan så mycket enklare. Jag fyller tjugofem om typ två månader och jag har allt lite ångest, borde ignorera den och ockå tänka att tjugofem är en bra ålder. Jag ska tänka det från och med nu. Egentligen är det nog inte själva åldern tjugofem jag har ångest över utan att jag närmar mig trettio och trettiofem. När man tänker på det känns de ju helt jävla ologiskt att ha ångest över att trettio och trettiofem närmar sig. Jag borde ju passa på att inte ha ångest just för att det ändå är en del år kvar tills jag är där. Dessutom kanske jag är asnöjd när jag väl befinner mig där. Det är nog i och för sig där mycket av min ångest ligger. Att jag är rädd att jag inte ska vara nöjd och tillfreds med livet när jag befinner mig där bara för att det känns som att de är en ålder då man ska ha uppnått en jävla massa. Men fan vad onödigt att ha ångest över att jag kanske inte kommer vara nöjd om jag faktiskt är nöjd, då kommer jag ha gått och haft ångest helt i onödan. Och tänk vilket jävla slöseri med tid om jag inte ens har turen att bli så gamal, då är det verkligen ångest i helt i onödan. Tjugofem = en bra ålder och jag kommer aldrig att bli yngre än vad jag är nu. 

 

Va fan, kan de inte borra klart snart.