.

Julafton passerade, nyår passerade, din födelsedag passerade, alla hjärtans dag passerade, påskafton passerade, min födelsedag passerade och helt plötsligt har det gått ett halvår. Jättekonstigt, ett halvår alltså. Det kommer ju inte direkt som en chock. I början räknade jag dagar, sen gick det över till att räkna veckor och sen till att räkna månader. Typ etthundraåttiotvå dagar - sex månader - ett halvt jäkla år. Jag inser det samtdigt som de känns så jävla märkligt. Jag vet att jag till slut kommer att sluta räkna. Jag vet att jag till slut kommer att sluta titta när du var inne på facebook senast. Jag vet att jag till slut kommer att sluta titta på facebook om du blivit vän med någon ny tjej. Jag vet att jag till slut kommer att sluta titta efter dig när jag är ute, fast att jag är på ett ställe som jag vet att du inte ens brukar vara på men ändå så letar jag efter ditt svarta hår som jag tycker om. Jag vet att jag till slut kommer att bli av med impulsen att vilja berätta något för dig och jag vet att jag till slut kommer att sluta titta på registreringsnummret på precis alla svarta bilar som ser ut som din. Jag vet det för att jag har slutat förut och jag vet det för att jag vissa dagar redan har slutat att göra det med dig. Att sluta titta efter din bil kommer nog vara det som tar längst tid. Antingen kommer jag att sluta med alla dessa saker för att det på någon vänster blir vi igen. Eller för att någon annan spatserar in i livet och ersätter dig. Eller så kommer jag att sluta med alla dessa saker för att tiden går och saker försvinner tillsammans med den.