.

Åh var och åt middag och mös hos mormor idag. Och tittade på en massa gamla foto. Jag har så svårt att inse att de har varit unga, att de har varit som jag. Kan omöjligt få in det i mitt huvud. Och det blir så konstigt att morfar är borta, för han är ju där på fotona. Frågade mormor om det det kändes konstigt att titta tillbaka på en massa foto och om det kändes som att det var hon på bilderna. Tydligen kändes det inte konstigt och tydligen kändes det som att det var hon på bilderna. Är bara så svårt att inse att de inte alltid har varit som de är, att de en gång har haft hela livet framför sig och stått inför samma val som jag själv kanske stått/kommer stå inför. Att ett av liven på bilderna är borta, att morfars liv är är slut och att han bara lever kvar genom att vi pratar om honom, våra minnen om honom och genom fotografier ♥

 

 

♥