.

Suttit och skrivit en projektplan från klockan tio imorse till klockan sex ikväll. Har noll förhoppningar på att den ska bli godkänd, men efter handledning nästa vecka och en del justeringar så hoppas jag jädrar i det att den blir godkänd. Frusit som fan hela dagen. Spolat händerna i varmvatten. Druckit en massa te och gått omkring med långkallingar under mjukisarna.Vid sex när jag skrivit klart började de krypa så smått i kroppen, iiiinget att göra. Ibland tycker jag att jag är världsbäst på att vara ensam, ibland tycker jag att jag är världssämst. Det gick från att vara kasst till att vara bra. Helt plötsligt hade jag fått på mig en massa kläder och gått ut, helt plötsligt gick jag hem med en godispåse, helt plötsligt höll Håkan och Maggio mig sällskap på för tok för hög lägenhetsvolym, helt plötsligt stod jag och diskade samtidigt som jag gjorde pannkakor, helt plötsligt låg jag i badkaret med ansiktsmask, helt plötsligt tittade jag på film och suckade över en snygg kille i en och en halv timme och helt plötsligt blev klockan elva och jag vet inte riktigt var alla timmar tog vägen. Men det var ganska trevligt ändå må jag säga. Igår vinkade vi hejdå till Sandra. Jag hade laddat upp lite halvt mentalt att jag inte skulle gråta. Men när tårar föll lite här och var var det inte det lättaste och det sket sig totalt med att inte gråta haha. Var nästan lite skönt när de väl var iväg och hejdået var gjort, kan ju alltid hoppas på att tiden går snabbt och att vi snart kramas hej istället. Nu är jag ännu lite mer avis, jag vill också leva loppan där borta i värmen och se en massa nya platser. Men jag får väll nöja mig med att förhoppningsvis få se en massa bilder. Kärlek.