.

Rastlösheten själv. Lämnade in min ena cykel idag, det tog mig bara typ ett år att göra det. Tvättade mina eld-rökiga kläder. Sov en halvtimme. Kollade på Dexter. Tänkte att jag skulle städa garderoben, gjorde det inte. Tänkte att jag skulle städa mina lådor, gjorde inte det. Tänkte att jag skulle städa mitt skitiga skafferi, gjorde det inte. Skickade in lite foto för framkallning. Fick för mig att kolla lite bak i arkivet. Är blandat halvt ångest och halvt glädje att göra det. Ångest för att jag inte vet vilket inlägg jag hamnar på. Kan vara ångestkänsla i inlägget som jag inte vill komma ihåg. Kan vara glädje i något kul som jag glömt. Tänker för hundrade gången att jag borde skriva ut alla inlägg. Alla inlägg som är glada. Alla oglada inlägg kan gärna få försvinna där ute i rymden. Vad gör man med alla foton? Innan var jag asduktig på att göra en massa album. Det är jag inte längre. Förundras ständigt över livet. Allt kan vända så jävla snabbt. Att försöka att inte ta saker för givet är nog jävligt svårt egentligen, även om man tänker att man inte ska. För någonstans, om man är van vid en viss sak är det jävligt svårt att föreställa sig hur det skulle vara om det försvann eller ändrades. Men man kan ju försöka. Dexter börjar gå mot sitt slut. Försöker komma på vad jag helst vill göra på min lediga dag om några veckor och vad jag sen vill göra på min semester. Synd inte meterologer är bättre på sin sak. Är de fint väder här vill jag åka någonstans i Danmark eller Sverige är de kasst väder vill jag åka iväg igen. Och jag vill ha kräftskiva! Har insett att det känns jävligt sjukt när man tänker för mycket på att de dagar som varit aldrig aldrig aldrig någonsin kommer tillbaka och att de dagarna som förhoppningsvis kommer att komma inte existerar över huvudtaget än. Det är bara just nu.