.

Gick in på mitt konto på resdagboken för jag skulle kolla en sak till Sandra nu när de planerar sin resa. Galet det där alltså, är så jävla glad att jag skrivit när jag har varit iväg för fan vad mycket jag har glömt och knappt ens kan komma ihåg fast att jag läser det. Inser då varför det är bra att jag skriver här, få ut allt dåligt och komma ihåg allt fint och underbart. 

 

I förrgår för fem år sen var jag minuter från att missa flyget i Bankok när jag skulle flyga hem från resan i Asien. Om typ två och en halv månad är de fyra år sen jag satte mig på flyget till Rio och startade resan i Sydamerika. Om typ fem och en halv månad är de fyra år sen vi satte oss på bussen från Colombia till Venezuela för att ta flyget hem och jag upptäcker att jag har Lindas jävla pass istället för mitt eget. Panik då Linda skulle stanna kvar några veckor till och vi inte inte riktigt helt visste var hon befann sig, är nog ett av mitt livs hemskaste ögonblick. 

Galet. Asien känns jävligt längesen, men har lite svårt att inse att det bara var lite mer än ett år mellan Asien och Sydamerika och att de nu har gått fyra år sen dess. Knepigt