Nu rullar tårar ner för kinden när jag kör genom södertull

Tv:n avstängd, blicken rakt in i väggen och musiken strömmande.
För tom, för mycket tankar virvlande. Ibland blir jag galen på mig själv.
Och ibland undrar jag varför jag är som jag är.
Hur i helvete kan allt vara så jävla svart och vitt.
Och hur i helvete kan det vara så svart och vitt samtidigt.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback