Nu är jag tjugofyra och det är grönt
Insåg idag att det verkligen börjat bli grönt nu. Underbart härligt!
Tjugofyra, ja det gick jag och blev i fredags. När jag duschade på min födelsedag kom jag att fundera på varför man i hela friden kallar att man "firar sin födelsedag", speciellt eftersom det är många som inte gillar att de blir äldre. Det gick upp ett ljus för mig där i duschen på hur jag ska välja att se på födelsedagar i framtiden. Okey, jag kanske är sjukt sen om det är detta som menas egentligen, men så här ska jag se det: Man firar att man haft lyckan/turen att nå den åldern som man fyller. Nu går jag omkring och är glad åt att jag får leva och vara tjugofyra när det finns dem som inte får det. Kommer man upp i femtio ska man vara glad att man fått vara med tills dess och uppleva livet just då osv. Sjukt bra tycker jag!
Det kändes inte riktigt som en födelsedag till att börja med i fredags. Den största skillnaden var att det inte var någon som sjöng för mig på morgonen och gav presenter. Det är första gången på tjugofyra år. Men när jag satt och åt frukost och tänkte på det som mest kom det jävligt lägligt en ljudinspelning från Sandra och Pappa där de sjöng "vi gratulerar" och fjantade sig. Jag lyssnade på det två gånger och satt och fnissade för mig själv medan jag åt min sjukt oglamorösa födelsedagsfrukost.
Annars var det fint firande med familj och släkt i fredagskväll och annat underbart folk igår, har fått galet mycket fina blommor! Idag har det varit, ofantligt mycket mys, städande, för lite mat i magen, fika med Johanna och på tok för mycket blåst!
Imorgon är det Valborg, löve it!
Tjing!
Kommentarer
Trackback