.

" Man kan inte välja när och hur man ska dö.
Det enda man kan bestämma är hur man ska leva"

Min bakgrund på datorn fick helt plötsligt en större och starkare mening när du helt plötsligt försvann en helt vanlig sommardag.
Som gör att jag tänker till en extra gång på hur jävla lätt det är att en själv eller någon av sina närmsta helt plötsligt bara försvinner. Det är sjukt.

Som gör att jag nästan blir skakis bara jag tänker på hur långt vi samanlagt körde en bil förra veckan, hur lätt det egentligen skulle vara att råka vrida ratten lite fel, hur lätt det skulle vara att missbedömma en omkörning.
Att vi körde med en bil som det uppenbart var något fel med. Att vi stod inne vid vägkanten på en 110 väg med lastbilarna dundrande en halvmeter från oss när Johan ska sträcka ut huvudet och kolla vad som är fel.
Det går inte att tänka så hela tiden, men det blir så sjukt påtagligt när något händer.

Tänker en massa på dig och dina närmsta och kommer alltid minnas dig som en av min pappas gladaste filurer!
R.I.P