.

Luften gick ur och hjärtat slår lite för snabbt.

Blablabla.

.

Det har regnat. Jag har blivit blöt och kall. Jag har missat en buss i regnet. Jag har segat för att jag de senaste dagarna varit sjukt trött på att prata med idioter, surisar och dryga människor i telefon.

Sjukt längesen sist, riktigt längesen faktiskt. Men nu är det där igen. Det där att det skulle vara så skönt att bara dra. Fast fortfarande, att dra hjälper inte. Det brukar inte hjälpa direkt. Men ändå.

Just nu känns det inte ens speciellt lockade att snart vara ledig. Det är inte bra alls att det känns så.

Även om jag vet att det inte kommer att kännas så här imorgon, eller ja risken finns. Men den är förhoppningsvis ganska liten.

.

Hur fan tar man reda på vad man ska göra? Jag vill vara typ 19 igen. Man borde uppskattat det lite mer när man var 19. Jag kommer tänka lika dant om 23 när jag sitter och är 26. Alltså borde jag uppskatta 23 som fan just nu!

.

Det är drygt att känna såhär, inte för jag vet vad jag känner. Egentligen inget alls verkar det som. Bara blankt, allt men ändå inget, ett för hårt och snabbt dunkande hjärta, likgiltigt, trött på folk, vill vara ensam, inte bry mig känsla. Samtidigt som det är drygt kommer jag underfund med att det var så längesen jag kände det. Så mitt i allt känner jag ändå lite glädje över att inse att det var så pass längesen.

.

Något helt annat. Killtröjor är fan så mycket skönare och mysigare än tjejtröjor. Det borde automatiskt nästan ingå någon trevlig liten doft av killparfym på dem. Killparfym föresten, det får mitt hjärta att banka lite extra hårt. Inte den här hjärtbanken som jag känner nu dock. Utan lite sådär att det känns som att man stannar upp och tar ett ännu djupare andetag, kanske två eller tre andetag extra också.

Ibland slår killkläder och killparfym tjejkläder och tjejparfym så jävla stort!

.

Bara nu känns de lite bättre. Min terapi är gjord. Lyssna på musik och skriva. Hade jag orkat så hade jag ritat eller kladdat lite med, då kanske det skulle försvunnit helt. Men nu har det inte riktigt gjort det.

En sak ser jag iaf fram emot. Imorgon kväll. Fredagskänslan, känslan av att veta att jag inte behöver gå upp klockan sex på två veckor, närheten och film.

Ser även fram emot att komma till jobb, läsa detta och inte kunna sätta mig i känslan eller humöret som jag har haft nu.

.

Slut på denna likgiltiga och "halvt tycka synd om mig själv" kväll. Låt det dröja tills nästa gång.

Klart slut, Tjing!