Söndagsfördriv och ganska onödigt skrivande



Detta kan vara den tråkigaste helgen på, ja jag vet inte. Tråkigaste helgen på många helger i vilket fall som. På ett sätt ganska skön. Men fortfarande tråkig. Tre mer eller mindre inlägg på en dag skvallrar ju ganska bra om det. Men i fredags var det iaf trevligt trevligt, lite småkonstigt på sina håll stundtalls kanske.
Men förfest, vin, vattenpipa, folk, godis, glidning på is, kb, klibbigt på armar och händer av öl&cider, snylltning på andras fyllemat, fyra personer i en soffa under en massa filtar, en som drack vodka och cola som lukta bajs och en vandring till bussen lagom till gryningen samanfattar väll kvällen och natten bra.
Gryning var väll kanske lite att ta i iof, iaf om man tänker på att det är vinter. Gryning är ett ord som inte alls passar in på denna halvan av året. Gryning då ska det vara sommar tycker jag allt. När de börjat bli ljust. När jag gick till bussen började det då inte bli ljust. 

Det är ganska stor skillnad på hur saker känns denna söndag jämfört med hur saker kändes förra söndagen.
Idag har jag hunnit inse för längesedan att det är söndag idag. Förra söndagen var det precis som att jag totalt kastades in i den. Det var ångest! Jag hoppas på att det inte kommer vara någon måndagsångest imorgon dessutom. Att det kommer vara lite är väll helt normalt och förståligt. Men någon ångest av samma nivå som i måndags denna veckan hoppar jag mer än gärna över faktiskt.

Jag undrar varför saker känns. Eller egentligen inte varför det känns. Mer varför samma sak kan kännas så sjukt olika från en dag till en annan. Eller ännu värre, från en stund till en annan. Hur vet man vilket man på riktigt känner, eller det är en sån sak som man borde veta? Man kanske vet det långt där inne någonstans. Kanske. Eller kanske inte. För tillfället spelar det nog ingen roll i vilket fall som. Det är ganska skönt, även om det skulle vara bra att verkligen veta. Eller så är det bara så att kroppen, hjärtat och hjärnan väljer att jävlas med en när man väl har kommit fram till något, när man börjar vänja sig vid känslan och man slappnar av just för att man tror att något är bestämt där inne.
Nä jag tycker verkligen det är jättekonstigt. Om det är två dagar som är i princip exakt lika dana, så är dem ändå inte lika dana för att man känner på två olika sätt. Sjukt märkligt.

Om jag inte var mig själv så undrar jag hur jag hade sett mig själv. Jag hade nog sett mig som att jag var en bra person, iallafall överlag. Mamma sa till mig igår att hon trodde jag var en "bitch". Jag har väldigt väldigt svårt att se mig som en bitch. Det går inte riktigt ihop. Men ja det beror ju kanske lite på vad man exakt vad syftar på. Hade det varit någon annan hade jag kanske tyckt lika dant om just den biten, vilket jag iof en liten bit in tycker nu med. Min pappa sa iaf att han absolut inte trodde att jag var en bitch. Jag väljer att lyssna på honom för denna gång.

Det har kommit en bra sak ur denna dag. Jag har letat upp en massa ny och bra musik. Det är bra =)!
Jag behöver och vill verkligen köpa nya högtalare till min datorn. Det är hemskt att tänka hur enormt tråkig denna dag igår och idag hade varit om det inte fanns musik. Då hade jag nog gått under en hel del!

På ett sätt när man tänker efter så är det ändå två dagar som har tillåtelse att vara tråkiga. Igår för att man var sjukt seg sen i fredags och sov bort en ganska stor del av dagen och kolla film på kvällen i princip var det ända jag gjorde. De dagarna känns det på något sätt ändå okey att inte göra något (iaf om det är lördag och man vet att man har söndagen kvar, annars är det illa illa) Kanske för att det på något sätt hänger ihopa. Festar man en dag så räknar man ändå med att det finns en stor risk för att dagen efter kommer bli seg. Då är man inställd på det. Idag är det med okey, just för att det är söndag.
Hade självklart heldre haft roligt..aja skitsamma haha. Nu middag: dagens händelse!
Man borde kanske gå och köpa chips eller något.

Nu blev detta onödigt, för långt och för mycket skrivande. Varför har inlägg som dessa en tendens att bli så långa? För att det går att skriva, vrida och vända på det i all oändlighet.

Tjingeling!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback