23
Första gången jag skriver här som 23:årig. Lite små galet!
Jag tycker på något sätt det kan vara sorgligt med årsdagar.
Dedära speciella datumen som man verkligen kommer ihåg att nu är det exakt på samma dag och tid som något hände. Det behöver inte vara att det är något sorgligt som har hänt det datumet, men ändå kan jag få en liten knepig känsla i magen. Kanske är det bara en smäll i ansiktet om att tiden går, att den har gått utan att man riktigt har registerat det, fast att man är sjukt medveten om det.
I förrgår när jag gick och la mig var det exakt ett år sedan jag somnade i en hängmatta i nationalparken i Colombia, Igår var det exakt ett år sedan jag stekte på ett sjukt fint ställe, jag fick ett läppglans och en chokladbulle av Frida och Linda i present och vi var ute och käkade en massa folk på kvällen.
ETT ÅR sedan. Jag vet inte varför det kändes så konstigt, för det känns jäkligt längesen trots allt.
Hur som haver. Tjugotre var det ja. Jag är glad att jag inte blev tjugofem iaf!
Jag tycker att det är helt stört att folk i ens närhet detta året redan har fyllt tjugifem och att fler med ska fylla det detta året. Hur gick det till liksom? Fem år till trettio. Hujeda mig!
Jag känner mig som tjugoett!
I måndags tränade jag. Ett tag kom jag in i värsta flytet med träningen. Två till tre gången i veckan blev det i några veckor. Nu har jag tappat detdära en aning kan jag säga..
I måndags när jag tränade kändes det som att jag hade påskmat, utflyktsmat, kalasmat, godis och alkohol i hela kroppens muskler och vrår. Fy fan säger jag haha.
Jag har fått på tok för mycket godis denna påsk och födelsedag! Det värsta är att jag inte kommer sluta äta förän det är slut, alltså borde jag äta upp det snabbt som attan så att jag sen kan gå tillbaka och bli sund, iaf liiite.
När man kommer hem från jobb är det värst. Varför har man värsta godissuget då? Jag brukar i princip nästan aldrig tänka på vad jag äter, men för någon dag sedan var det lite småångest. Speciellt när jag ändå fortsatte att trycka i mig tre mackor, skorpor och godis fast att jag tänkte på det. Man borde få välja var man vill att kilo ska sätta sig, om de ska sätta sig över huvudtaget. Jag hade nog valt några gram extra i tuttarna, men ingen annanstans!
Nästa vecka ska jag ta tag i träning igen, är det tänkt!!
Näe, mot något bättre!
Tjong!
Jag tycker på något sätt det kan vara sorgligt med årsdagar.
Dedära speciella datumen som man verkligen kommer ihåg att nu är det exakt på samma dag och tid som något hände. Det behöver inte vara att det är något sorgligt som har hänt det datumet, men ändå kan jag få en liten knepig känsla i magen. Kanske är det bara en smäll i ansiktet om att tiden går, att den har gått utan att man riktigt har registerat det, fast att man är sjukt medveten om det.
I förrgår när jag gick och la mig var det exakt ett år sedan jag somnade i en hängmatta i nationalparken i Colombia, Igår var det exakt ett år sedan jag stekte på ett sjukt fint ställe, jag fick ett läppglans och en chokladbulle av Frida och Linda i present och vi var ute och käkade en massa folk på kvällen.
ETT ÅR sedan. Jag vet inte varför det kändes så konstigt, för det känns jäkligt längesen trots allt.
Hur som haver. Tjugotre var det ja. Jag är glad att jag inte blev tjugofem iaf!
Jag tycker att det är helt stört att folk i ens närhet detta året redan har fyllt tjugifem och att fler med ska fylla det detta året. Hur gick det till liksom? Fem år till trettio. Hujeda mig!
Jag känner mig som tjugoett!
I måndags tränade jag. Ett tag kom jag in i värsta flytet med träningen. Två till tre gången i veckan blev det i några veckor. Nu har jag tappat detdära en aning kan jag säga..
I måndags när jag tränade kändes det som att jag hade påskmat, utflyktsmat, kalasmat, godis och alkohol i hela kroppens muskler och vrår. Fy fan säger jag haha.
Jag har fått på tok för mycket godis denna påsk och födelsedag! Det värsta är att jag inte kommer sluta äta förän det är slut, alltså borde jag äta upp det snabbt som attan så att jag sen kan gå tillbaka och bli sund, iaf liiite.
När man kommer hem från jobb är det värst. Varför har man värsta godissuget då? Jag brukar i princip nästan aldrig tänka på vad jag äter, men för någon dag sedan var det lite småångest. Speciellt när jag ändå fortsatte att trycka i mig tre mackor, skorpor och godis fast att jag tänkte på det. Man borde få välja var man vill att kilo ska sätta sig, om de ska sätta sig över huvudtaget. Jag hade nog valt några gram extra i tuttarna, men ingen annanstans!
Nästa vecka ska jag ta tag i träning igen, är det tänkt!!
Näe, mot något bättre!
Tjong!
Kommentarer
Trackback