.

Ja gud vad jag är smart. Jag bli så stolt över vissa saker.
Nu mår jag ju så jävla mycket bättre.
VARFÖR gör man/tar man reda på saker som man vet att man inte kommer känna sig bättre av?
Man drivs som fan att man vill veta, men nja! Inte det bästa. fast på ett sätt. Arg, bitter, irriterad kanske är bättre.
Men vad har jag för rätt att känna det. Egentligen?
Dessutom, överdriver jag? Det är ju faktiskt som det är.
Dessutom igen, det kunde varit faan så mycket värre. Det kunde det faktiskt!

Nu ska jag sluta upp med detta. Är tanken, är planen. Håller de?
Det kanske är dags att ha en blogg till som inte är till för folk att läsa, eller bara ha en normal jävla dagbok. Eller bara att vänja mig av vid att skriva här, för de är fan vad det har blivit. En vana att sånt som snurrar, på gott eller på ont kommer upp här. Näe de e inte bra, fast ut vill jag ju att de ska. Annars blir jag halvt om halvt tokig och halvt uppäten innifrån oavsett vad de gäller.

Det som är bra här är att om jag vill kolla tillbaka så tittar jag nästan alltid bara i "kategorierna" som jag vet innehåller gamla och bra minnen. Inte sånt här, de skulle man ju inte bli glad av att titta tillbaka på om typ ett år, eller två. Blir svårt med en vanlig dagbok. Man vill ju inte dra ut sidor bara för de handlar om något dåligt, bara kunna låta bli att titta på de räcker.
Hujeda mig!