Dimmigt

Det har hänt något!
Det känns som att jag har småsprungit genom en vägg, kommit levande ut på andra sidan, men tappat/glömt/blivit av med lite av mig själv på andra sidan väggen...

Jag är inte direkt glad.
Imellanåt kommer det tankar som gör att de blir ganska så kolsvart så att jag på riktigt måste skaka på huvudet.
Jag är lite tystare än vanligt, jag anstränger mig lite mindre, jag drar mig lite mer undan, jag kan befinna mig på ett ställe men ändå vara väck någon helt annan stans,  jag bryr mig inte direkt när jag kommer försent, jag bryr mig inte riktigt när jag gör fel på jobb, jag kan sitta och titta rakt fram och tycka det är skönt.
Det är inte så att det är svart som mörka natten hela tiden, för det mesta är det en grå och dimmig massa.

Fast samtidigt, fast att det är ganska grått, grått och grått. Så är det skönt att veta att det kunde varit så jävla mycket värre haha. Det är inte sådär riktigt kolsvart och jag håller inte på att gå under! 
Skönare blir ju även dagarna/stunderna när det gråa suddas ut och blir ljust, så ljust!
Skönaste känslorna just nu:
- När jag har tränat, tänder alla mina ljus, kryper ner under täcket och lägger huvudet på min skönaste kudde!
- När det enstaka gånger någonstans ifrån kommer en liten känsla av att det kommer komma något bra ur just detta och det är vitt och så ljust!

Grått, svart, vitt, Grått!

Imorgon jobbar jag sent. Kommer kännas extra segt att gå upp imorgonbitti.
Mer skönt idag dock när jag slutade tidigt. Både hunnit träna och vara på IKEA, känns som att det var längesen jag gick från jobb till och med. Skönt!

Bla bla bla bla.
Det är en väldigt konstig känsla!

Nä, adjöken. Nu ska jag lägga mig med min sköna kudde!



När alla vill se dig dala nu som Håkan Hellström
Lalallalalaaaaaaa =)

Som sagt, Adjök!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback