.

Folk som är konstnärer, eller iaf åt det hållet måste jag säga kan vara sjukligt flummiga!
Jag satt på en föreläsning igår i två timmar och tittade på olika målningar som vår ena lärare snackade om. Visst vissa saker var riktigt vettiga, men vissa saker undrade man vart i helsike han hade fått det ifrån, om det var konstnärens egen tanke som han hade läst/hört någonstans eller om det bara var han som spekulerade hejvillt. Men men, det är kanske är det som är meningen?
Är väll inte världens roligaste kurs. Men jag slipper tenta, slipper köpa böcker och jag får ett trevlans bidrag. Så jag ska väll försöka att inte klaga när jag är "van" vid att gå på komvux och inte få några pengar alls :)

Jag kan inte hjälpa det, men jag blir galet avundsjuk när jag ser bilder från alla som är ute på sina långresor och flummar runt vart dem vill.
Jag är inte avundsjuk på värmen, solen, badandet och det. Eller jo, jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte skulle vilja ha det. Men det är inte allt det som "känns", det jag vill ha är typ den känslan typ av att... .... ...ja jag kan inte ens förklara haha. Vet inte riktigt ens vad själva innebörden av känslan är, men känns gör den.

Föresten känns det skitkonstigt att jag var iväg i två månader innan. Var i helvete tog de månaderna vägen och varför känns det som att jag aldrig var iväg? Tacka vet jag foto och att jag skrev resdagbok, ångrar dock att jag inte har fler än mina fyra  videoklipp (vad tänkte jag på egentligen?) .Det är så att man kan få en liten tår i ögat när man ser på dem, för jag fattar inte att jag faktiskt var just DÄR och det blir jävligt verkligt när man ser dem.
Det börjar nog snart bli dags att göra ett fotoalbum känner jag!
Tycker att videoklippen förtjänar en plats här och nu, även om kvaliten blev sjukt dålig när man laddade upp dem.
-
 


  
    

 
Ja, här satt vi i en flod i Filippinerna, på en "restaurangbåt" och lyssnade på gamla och små när de sjöng och dansade. Dom var så söta. Vet inte varför men fick jättestarka minnen från det och man fick en liten såndär "lycko sorgsen" känsla.
-



Här sitter vi på en av restaurangerna på stranden på Alona Beach i Filippinerna och lyssnar på ett band som vi i början avgudade för att de sjöng och spelade så jävla bra låtar. Fast vår bild förändrades lite sen när vi en kväll festade med bla sångaren i bandet (värst vad det lät "wow") och han var värsta på och hela den faderullan. Men fortfarande dem spelade sjukt bra musik. Och den musiken blandat med att man satt där på en strand i Filippinerna, åt god mat, drack nått gott, borrade ner tårna i sanden, hörde syrsorna och vågorna gjorde det helt jävla perfekt just då. Och jag kommer ihåg att jag just i början av den kvällen när vi satt där och lyssnade kände total glädje!

Va fan filmade jag inte mer för? Irriterande.
Men att Filippinerna var bäst känns just nu ganska självklart!
-

Det är kul när det då och då ploppar upp minnen och saker som hände under dessa två månaderna som man lixom inte har tänk på innan. Utan de bara ploppar upp och man tänker "Ja visst fan, det hände ju med". Som min lilla mens olycka typ andra dagen när vi var i Hongkong haha, då var det inte så kul. Men nu är det!
Föresten vet jag inte vad som hände med hela förra året. Det känns som ett sånt år som man bara tror hände, men inte hände på riktigt.

Näe, nu har tiden sprungit iväg lite här. Jag skulle ju fixa en massa innan jag åker och svettas med Tessiless

Det är värst vad det blev mycket "känns" i detta inlägget. Men saker och ting känns.
Mamma härmar ibland mig när jag säger det för hon tycker jag säger det för ofta ibland haha, men så kan det vara!

Tjingeling!