.

Fredag kväll är det nu och jag gör inget vettigt alls!
Jag var i stan innan med Vanten och när jag kom hem hade jag bestämt mig för att göra en massa vettigt. Men har jag gjort det? Icke sanicke.

Jag hade bestämt mig för att jag en gång för alla denna veckan skulle städa mitt rum, vilket jag har tänkt hela veckan att jag skulle men tiden har inte riktigt funnits till, jag har iaf lagt den på annat.
Men idag hade jag bestämt mig för att ta tag i det, sen skulle jag fortsätta på mitt arbete, jag skulle städa toaletten och jag skulle baka en trevlans kaka till familjen! Som sagt blev det inte så.

När jag kom hem var köket invaderat med Sandra och hennes kompisar som redan höll på att baka, rummet blev inte mer städat än att jag la in två tröjor i garderoben.Efter det fastnade jag hör och häpna vid datorn utan att göra något vettigt alls. Sen skyllde jag snällt på att vi snart skulle äta och att det därför inte var lönt att börja med något. Nu har jag ätit och inser att det nog inte kommer bli mycket gjort alls ikväll. Det får bli söndagsgöra har jag halft bestämmt mig för. Fast samtidigt skulle jag lika bra kunna göra något nu eftersom jag inte har ett skit att göra...?

Jag undrar föresten hur det känns och bli gammal?
På nått sätt har jag tänkt att man är en helt annan person. Typ som att jag kommer att vara "Lina 1" och "Lina 2".
Men sen när jag satt på bussen för någon dag sen så satt jag och tittade på en gammal tant som gick förbi utanför och helt plötsligt slog det mig att hon ju har varit "precis" som jag!
Farmor ,mormor och morfar har varit som jag. De har ju inte alltid varit dem som de är för mig och ändå är dem samma personer.
Aa, det är konstigt detdär. Jag kommer (förhoppningsvis) sitta och vara runt 80:års åldern och på ett eller annat sätt vara samma person som jag är just nu. Ändå kommer jag vara så annurlunda!

Om jag tänker lite till så känns det som att jag kommer att vara "Lina 1" ,"Lina 2" och "Lina 3"
En typ mellan 0-30 år, en mellan 30-55 och en från 55 tills man säger bye bye.
Men antagligen kommer jag bara att vara Lina livet genom.
Fast nu släpper vi det. Att leva i nuet är ju det nya !

Skrivadet är skrivet och jag vet nu ännu mindre vad jag ska hitta på. Ska iaf jobba imorrn så blir tidig hopp i säng, hur bra nu det går när Sandra och hennes töser återigen har invaderat huset?

Tjingeling på er!