Torsdag
En torsedagen idag!
Denna veckan går för jävla snabbt, på nått konstigt sätt går veckorna jätte snabbt nu och jag har en hel lista på saker som jag ska och måste göra. Hittills har jag kunnat stryka en sak på den. Antar att det kanske är därför som att tiden och veckorna går snabbt, just för att den jävlas för att jag inte ska hinna med. Fast, det är nog inte frågan om jag hinner? Jag måste hinna göra alla saker, mer det att jag inte har lust för att jag känner att jag måste och för att jag inte orkar ta tag i det. Men de kommer de kommer. Jag har ju strukit en sak, hade varit ännu sämre om inget alls hade strukits.
Föresten jävlas alltid tiden. Den känns nästan aldrig rätt, antingen känns den för lång eller för kort, inte ofta det känns som vad det är. Men detta behöver vi inte lägga mer ner tid på att skriva om, för jag kommer med stor sannolikhet alltid tycka det, jag har tyckt det jätte länge och jag har skrivit det en hel del gånger förr. Så vi hoppar över det en stund nu.
Imorse när jag vaknade låg jag på helt fel sida. Jag låg på den sidan där den armen som jag fick en spruta i igår sitter på. Det var inte skönt. Armen känns helt okey sålänge man inte lyfter den för högt upp och för långt bak, den känns helt okey om ingen petar på ett visst ställe på armen, den känns helt okey om jag inte råkar gå in med den i väggen, luta mig eller bara helt allmänt slå till den. Men skulle jag/någon av någon anldning göra något av dessa sakerna så känns det som att jag var i slagsmål med just den armen igår och förlorat. Det känns som att där är ett sju helsike stort blåmärke. Jag blir nästan besviken när jag för tionde gången tittar på armen för att åter igen se om där faktiskt inte syns ett skit. Inte ens en liten prick.
På två dagar har jag kommit in på bloggar som är jättesorgliga. Man börjar läsa, man börjar så småning om gråta, man fortsätter läsa och man forsätter att gråta. Och fast att jag mår dåligt av det fortsätter jag att läsa det och jag får en klump.
När jag sen har börjat gråta ploppar det upp andra saker i huvudet som jag blir ledsen för. Tillslut vet man inte om man gråter för det sorgliga man precis har ägnat en stund åt att läsa, eller om man gråter för sitt eget. Efter ett tag går det upp ett litet ljus att de sakerna som är mitt eget som jag gråter för inte är i närheten så "farliga eller allvarliga" som det jag nyss har läst. Att mina saker är fjuttiga ganska vardagliga problem och att jag inte är i närhten av de hemska som andra personer skriver om. Då får jag lite halvt dåligt samvete över mina saker och stänger ner den hemskt sorgliga sidan. Sen går det upp ännu ett ljus för mig, och det är att jag så himla lätt bara kan trycka bort sidan, börja tänka på något annat, leva mitt liv och ganska snabbt kan bli hyffsat glad igen. Medans någon/några andra människor inte har något val, de måste fortsätta i det helvetet som deras liv är i just nu. De kan inte bara välja att trycka bort det och tänka på något annat..
Nu blev de djupt och nu väljer jag nog att avsluta.
Imorrn är det jubb och en jävligt god middag när jag kommer hem som väntar!
Sussa sött gott folk!
Tjingeling!
Värst vad jag föresten blandar "jag-form" med "man-form"!
En liten låt kan vi föresten klämma in med. Finns igentligen två låtar som jag vill lägga in, men de hittar jag inte. Därför blir det inte dem.
Tjohej!
Denna veckan går för jävla snabbt, på nått konstigt sätt går veckorna jätte snabbt nu och jag har en hel lista på saker som jag ska och måste göra. Hittills har jag kunnat stryka en sak på den. Antar att det kanske är därför som att tiden och veckorna går snabbt, just för att den jävlas för att jag inte ska hinna med. Fast, det är nog inte frågan om jag hinner? Jag måste hinna göra alla saker, mer det att jag inte har lust för att jag känner att jag måste och för att jag inte orkar ta tag i det. Men de kommer de kommer. Jag har ju strukit en sak, hade varit ännu sämre om inget alls hade strukits.
Föresten jävlas alltid tiden. Den känns nästan aldrig rätt, antingen känns den för lång eller för kort, inte ofta det känns som vad det är. Men detta behöver vi inte lägga mer ner tid på att skriva om, för jag kommer med stor sannolikhet alltid tycka det, jag har tyckt det jätte länge och jag har skrivit det en hel del gånger förr. Så vi hoppar över det en stund nu.
Imorse när jag vaknade låg jag på helt fel sida. Jag låg på den sidan där den armen som jag fick en spruta i igår sitter på. Det var inte skönt. Armen känns helt okey sålänge man inte lyfter den för högt upp och för långt bak, den känns helt okey om ingen petar på ett visst ställe på armen, den känns helt okey om jag inte råkar gå in med den i väggen, luta mig eller bara helt allmänt slå till den. Men skulle jag/någon av någon anldning göra något av dessa sakerna så känns det som att jag var i slagsmål med just den armen igår och förlorat. Det känns som att där är ett sju helsike stort blåmärke. Jag blir nästan besviken när jag för tionde gången tittar på armen för att åter igen se om där faktiskt inte syns ett skit. Inte ens en liten prick.
På två dagar har jag kommit in på bloggar som är jättesorgliga. Man börjar läsa, man börjar så småning om gråta, man fortsätter läsa och man forsätter att gråta. Och fast att jag mår dåligt av det fortsätter jag att läsa det och jag får en klump.
När jag sen har börjat gråta ploppar det upp andra saker i huvudet som jag blir ledsen för. Tillslut vet man inte om man gråter för det sorgliga man precis har ägnat en stund åt att läsa, eller om man gråter för sitt eget. Efter ett tag går det upp ett litet ljus att de sakerna som är mitt eget som jag gråter för inte är i närheten så "farliga eller allvarliga" som det jag nyss har läst. Att mina saker är fjuttiga ganska vardagliga problem och att jag inte är i närhten av de hemska som andra personer skriver om. Då får jag lite halvt dåligt samvete över mina saker och stänger ner den hemskt sorgliga sidan. Sen går det upp ännu ett ljus för mig, och det är att jag så himla lätt bara kan trycka bort sidan, börja tänka på något annat, leva mitt liv och ganska snabbt kan bli hyffsat glad igen. Medans någon/några andra människor inte har något val, de måste fortsätta i det helvetet som deras liv är i just nu. De kan inte bara välja att trycka bort det och tänka på något annat..
Nu blev de djupt och nu väljer jag nog att avsluta.
Imorrn är det jubb och en jävligt god middag när jag kommer hem som väntar!
Sussa sött gott folk!
Tjingeling!
Värst vad jag föresten blandar "jag-form" med "man-form"!
En liten låt kan vi föresten klämma in med. Finns igentligen två låtar som jag vill lägga in, men de hittar jag inte. Därför blir det inte dem.
Tjohej!
Kommentarer
Trackback